agnessveajonasson

I morgon har jag min jobbigaste skoldag med de tråkigaste ämnen jag vet. Jag ska dessutom ha en redovisning om min fördjupning om buddhismen, och det är alltid lite nervöst. Men när jag tänker efter så är det så märligt tycker jag. Jag har gått med samma klasskamrater i många år, och jag känner mig trygg med dom och känner alla väl. Men så fort det är en redovisning så pirrar det till i kroppen, är det inte märkligt? 

Jag har även lite ångest för NO-jobbet jag håller på med, eller "ska" hålla på med. På fredag ska det vara klart och jag har ännu inte börjat, varför sköt jag upp det så långt? Jag får helt enkelt skylla mig själv, det får gå som det går. Men jag ska i alla fall ägna hela morgondagen (så mycket jag orkar) till att göra det! 

God natt på er allihopa, sov så gott! 

(Tack för kommentarerna om jackan, jag gjorde tydligen rätt :)